jorro

På jobbet härom dagen kom det in en människa som jag aldrig träffat förut som skulle hämta mat och i ställer för dom vanliga hälsningsfraserna typ Hej, säger hon: Jobbar du i dag?
- Nej jag bara står här i arbetskläder och brer mackor även om jag är ledig....
Ville jag svara men log lite stelt och svarade i stället : Ja..

Varför gör jag så svarar något helt annar än det jag helst vill svara..

Jag kommer i håg när jag var några år yngre och hade varit på Jullov, när jag kommer tillbaka till skolan kommer en kille som jag var ganska förtjust i fram till mig och frågar om han kan få en Jul kram..
Jag känner hur det börjar pirra och sprudla i kroppen och jag vill bara skrika JAAAAAAA
men i stället svarar jag : Nej!

Det är som när man var liten och en kille i skolan retades och slog en lite extra och blev ledsen och man gick hem till Mamma och berättade och Mamma svarar men lilla gumman det är bara för att  han är kär i dig.
och man tyckte mamma var helt ute och snurrade han var ju inte kär han var dum.

Så har man gått och blivit precis lika dan själv, inte att jag går runt och slår någon som jag är intresserad av men istället för att vara lite extra snäll och visa att man är intresserad gör man raka motsattsen av vad man vill göra.
Man är otrevlig, nonchalant och låtsas som man inte bryr sig....
helt idiotiskt.. för inte skulle jag bli intresserad av någon som var otrevlig och nonchalant mot mig..
Och jag har vet att det inte bara är jag som beter mig så här när jag gillar någon utan jag har flera vänner som gör precis samma sak....

I bland önskar man nästan att man var en hund domt värkar  ha det så lätt.. dom hittar någon dom vill ha så går dom rakt på sak inget spelade där inte!

Nä skärpning livet är på tok för kort för detta fjanteriet!